Dag 179
Hej vänner!
Igår fungerade inte internet på hela dagen och i förrgår glömde jag bara bort att blogga helt enkelt…
Jag och Jullan åkte inte till barnhemmet i lördags morgon då vi var uppe lite senare än tänkt på fredagskvällen. Blev uppe till två och klappade på en kompis med rejäl snefylla och hade senare svårt att sova på grund av lite kaos på internatet...
Julia och Fanny väckte mig i alla fall vid 10.30 på lördagsmorgonen då vi gick ner och åt en lång och mysig brunch i en ganska så tom matsal. Hela helgen har internatet varit tyst och lugnt – det har varit så få hemma. En stor del av alla var nämligen i Naivasha på utflykt, där jag redan varit 3 gånger tidigare och därför kände att jag kunde skippa den här helgen. De flesta 18-åringarna låg dessutom nerbäddade hela lördagen då de på fredagen fått gå ut på största eventet ever typ. Någon stor DJ spelade på Tree House och de hade fått lov av boardingen att stanna ute längre än vanligt.
Efter brunchen tog jag och Fanny en cityhoppa till Toi-market. Vädret var prefekt för utomhusshopping – lite halvmulet men ändå lagom varmt. Vi fyndade en hel del faktiskt! Vi köpte en klänning att dela på, utöver det köpte jag tre linnen, en klänning, en scrunchy-toffs och en mango. För cirka 40 kronor ungefär.
När vi kom hem gick jag in i mitt softar-mode. Såg på film, drack te och njöt av att det var helg. Under kvällen åkte många iväg till en kiosk och laddade upp med godsaker inför Melodifestivalen. Jag som aldrig varit ett så stort fan av programmet köpte istället choklad av grannen Ebba och tittade på Hitta Nemo i mitt rum. Det var mysigt det med :)
Igår tog jag en varm morgondusch för ovanlighetens skull och myste sedan vid brunchen. Av någon anledning lyxade kökspersonalen verkligen till brunchen den här helgen, kanske för att vi var så få hemma. Uppskuren fruktsallad av mango, passionsfrukt, ananas och melon och varmt, nybakat bröd bland annat – mycket uppskattat!
Ebba kom sedan och frågade om jag ville följa med på en matlagningskurs hos en kvinna i ett ”slumområde” en bit härifrån. Magnus, vår boardingförälder, hade kontakt med henne och hennes familj och hade därför styrt upp det hela. Det skulle kosta 1500 ksh per person och det fanns plats för 5. Jag nappade genast på förslaget och klockan 14.00 satt jag, Ebba, Fanny, Emelie och Nina i taxin påväg till Virginia. Då hade vi ingen aning om vilken fantastisk upplevelse det skulle vara...
Virginia bodde i ett mindre utvecklat område, men det var ändå långt ifrån det värsta vi tidigare fått se. Hennes hus var till viss del gjort av plåt men hon hade ändå flera rum, riktigt golv, en tv och rent vatten. Den lägre kenyanska medelklassen typ.
Vi blev så varmt bemötta, av en sådan underbar person. Virginia är på riktigt en av de finaste människorna jag någonsin träffat. Hon var så godhjärtad, rolig, klok och varm. Hon är 20 år gammal och gifte sig när hon var 17 år. Vi fick också träffa hennes man William som är 27 år, tillsammans har de ett 2-årigt barn. I deras hem har de en inspelnings-studio där Magnus fru Marie spelat in en skiva. Det är så de två familjerna lärt känna varandra. William arbetar alltså med musik och Virginia jobbar lite som städare hos några svenska, norska och danska familjer och hon håller också i matlagningskurser så som hon gjorde för oss. Hon har gått i både primary- och secondary school och läst någon form av lärarutbildning på collage. Hon och William kämpar för tillfället med att få arbetstillstånd i Sverige men det visar sig vara en nästan omöjlig utmaning…
Vi satt utomhus och lagade kenyansk mat pratade om Kenya och Sverige. Maten som stod på menyn var katchumbari (lök, tomat och koriander–sallad), chapati (friterat bröd), ugali med potatis (majsmjöls–pudding typ) och sukumawiki (kale, spenat, tomat och lök–röra).






















Fina, fina Virginia








Inspelningsstudion med äggkartonger som väggar. Vi fick titta på lite video-klipp och sånger...





















William tog fram sin gitarr och lärde oss en av hans låtar. Det kändes lite som att vi var med i en musikvideo när vi gjorde i ordning kale i takt med musiken…



Efter ett tag började det ösregna. Sedan kom det även lite hagel. Blixtsnabbt bar vi in all mat och fortsatte matlagandet inne i deras hus. Vi kavlade deg, stekte brödet och friterade det i olja.

























Tillslut var allting klart! Vi satt i sofforna och avnjöt maten tillsammans och allting kändes så overkligt. Att vi satt där in the middle of nowhere och åt kenyansk mat tillsammans liksom. All hail to the kvinnor in Kenya allstå kände vi alla efter den matupplevelsen. Även om det var sjukt kul och mysigt var det väldigt ansträngande! Speciellt att kavla och steka över 50 chapati-bröd. Och de kenyanska kvinnorna gör det varje dag. Utöver en hel massa annat jobb.



Taxin hämtade upp oss och Virginia som skulle på sin brorssons födelsedagsfest en bit därifrån. Vi klämde ihop oss alla 5 i baksätet och satt och låg lite hullerombuller. Vi sjöng låtar och bytte facebook och telefonnummer med Virginia. Snart ska vi bjuda in henne till skolan där vi ska lära henne lite europeisk mat.




Senare på söndagskvällen började jag må riktigt dåligt. Jag vet inte om jag blivit smittad av någon innan eller om det var på grund av maten vi lagat under dagen men jag var i alla fall magsjuk hela natten...
Idag stannade jag därför hemma från skolan. Jag har sovit länge, surfat runt på datorn och typ inte gjort någonting. Nu har jag tittat lite på filmen Frozen med Julia och Tula och strax är det middag. Vi hörs senare hörrni!
skriven
Säkert en sån där grej som Daniel skulle tycka vara kul - jag också! Så, nu vet du hur man gör de där maträtterna? Och kan laga det hemma? Har du receptet på brödet? Jag gillade det... men antar att det inte är något för mig?
Puss!