Uganda-Rwanda dag 7 (24 april)
Efter några timmars extremt jobbig vandring sa Mr. D: ”You leave your bags now. The gorillas are here”. Känslan när vi hörde de orden var obeskrivlig, allting kändes fullkomligt overkligt...
Tiden var nu inne för resans höjdpunkt – gorillavandringen. Vi gick upp klockan 05.00 och åt en trött frukost och frös. Sedan blev vi upplockade av små bussar som tillhörde organisationen som har hand om vandringarna. När vi kom fram till gorilla-campet blev vi bjudna på kaffe och te och fick vänta en bra stund medan de fixade i ordning grupperna och guider åt oss.
Tillslut fick min grupp (Fanny, Julia, Ebba, Ebbas mamma och bror, Sofie och Majken) träffa vår guide Mr. D. Han stod och höll en lapp där det stod namnet på gorillafamiljen som vi skulle få träffa – Ntambara. Han berättade om familjen, att de bestod av 3 silverbacks (alfahanar), 4 bebisar och att det totalt var 17 gorillor i familjen. Det kändes typ för bra för att vara sant.
Vår grupp
Sedan satte vi oss i minibussen och körde ett bra tag på skumpiga vägar genom små söta byar tills vi tillslut kom fram till vulkanen Bisoke där vår gorillafamilj för tillfället befann sig. Så började vi vandra. Vi gick och vi gick och vi gick. Mr. D och övriga medföljande rangers var alldeles för snabba i stegen för oss icke-vältränade och vi flåsade tafatt efter dem. Det var brant, en svår och näst intill ogenomtränglig terräng och extremt mycket brännässlor. Ändå kände vi oss så fyllda av glädje. Det var verkligen ett äventyr – alla höll på att spricka av förväntan och iver.
Turist-javisst
”You leave your bags now. The gorillas are here”.Jag gick i täten av vår grupp, precis efter en av rangern. Vi tassade försiktigt mellan lövverken och kunde höra gorillornas ho:ande runtom oss. Plötsligt, som från ingenstans, rusade Silverback nr. 1 fram och satte sig 3 meter ifrån oss. Jag minns det så tydligt – chocken och lyckan när han plötsligt uppenbarade sig för oss.
Sedan fick vi spendera 1 timme med gorillorna. Vi mötte bland annat två mammor med bebisar och en annan enorm silverback som la sig och sov cirka 1 meter ifrån oss. Hela tiden kunde vi höra dem runtom oss – hoandes och prasslandes. Samtidigt som vi tassade omkring så pratade även vi med dem. Rangerserna gjorde ett slags ljud som gorillorna sedan svarade på. Genom att lyssna på sättet de svarade på kunde rangerserna vet ifall det var ok för oss att närma oss gorillan eller inte.
När vi kom gorillorna så nära så slogs vi alla verkligen av hur otroligt mänskliga de var. Deras fingrar, naglar, ögon, ansikten…de var så lika oss. Verkligen vackra djur. Och inte alls läskiga utan väldigt snälla, lugna och ENORMA!
Eller jo en gång var det lite läskigt… Medan vi gick fram emot silverback nr 2. så skar den ena rangern ner lite buskar runtom med en machete så att vi skulle kunna se bättre och få plats att sitta ner. Då råkade han skära av en gren liiite för nära gorillan vilket fick konsekvensen att han kastade sig framåt i ett utfall med ett argt vrål emot rangern. Alla vi flög bak i buskarna och blev rätt skärrade. Men mer än så gjorde han inte :)
Efter att vår timme var slut åt vi picknick-lunch och promenerade sedan ner igen. Bland brännässlorna och allt det andra…
När vi kom ner från vulkanen stannade vi på ett ställe och köpte lite souvenirer samt fick certifikat på vår vandring.
Medan vi körde i minibussen på de skumpiga små vägarna påväg tillbaks till vandrarhemmet hamnade vi plötsligt mitt i ett rwandiskt bröllop. Vi klev ut ur minibussen och stod mitt i paraden och bara häpnades. Det var ett långt tåg av massvis med människor i färgstarka kläder. De sjöng, dansade och kastade saker och utstrålade lycka på det allra finaste sättet. Vissa slängde blomblad, vissa bar mat på huvudet och andra bara tågade med i paraden. Det var så vackert och så overkligt att vi av en slump hamnade mitt i det.
När vi kom hem till vandrarhemmet duschade vi och hängde sedan i baren och beställde in pommes.
Sedan var det dags för middag och under middagen sa vi även tack och hej då till arrangörerna som vi rest med under resan och som fixat allting åt oss. Vi packade ihop våra grejjer innan vi utmattade gick och la oss.