Dag 45 - Lake Naivasha
Hej världen, nu är jag hemma!
Jag har just haft två av de bästa dagarna ever typ. Det är så mycket jag vill berätta och visa och dela med mig till er, och jag ska försöka göra så gott jag kan.
Vi började resan på lördag morgon, med avgång 08.00. Bussresan tog bara två timmar ungefär, vilket numera känns som en relativt ”kort” resa. Vi åkte till nationalparken Hells Gate nära staden Nakuru och sjön Lake Naivasha. Hells Gate påminner lite om en öken, med vilda djur såsom zebror, antiloper och bufflar. Det finns även leoparder och geparder men de såg vi inga av... Först kom vi till ingången till Hells Gate där vi skulle hyra cyklar. Ett femtiotal skruttiga, slitna mountainbikes/damcyklar låg uppradade på marken, och sen var det bara att välja en. Inga hjälmar, inga skydd och halvt fungerande bromsar var det som gällde. Vi var alltså fullt redo för att sätta ingång med cyklingen!
Hela internatet var inte med, vi var ungefär 50 stycken. Dessa 50 skulle dela upp sig i två grupper. En lite satsigare grupp skulle cykla med Hans 1 mil uppför ett berg och sen ner. Den andra gruppen skulle åka en mer plan sträcka nere i dalen. Av någon fullkomligt obegriplig anledning gick jag till den första gruppen. Det var jag och tre andra tjejer plus nästan alla killar.
Cyklingen vi gjorde var bland det absolut jobbigaste jag gjort i mitt liv.Jag har aldrig varit så svettig, aldrig känt mig så fullkomligt fysiskt utmattad. Vi cyklade 1 mil i uppförsbacke i brännande solsken. Ibland fick vi gå av cyklarna och leda dem uppför de brantaste sträckorna. Vi cyklade, gick, cyklade, gick. Kroppen arbetade per automatik utan att man egentligen hade kraft till det. Efter en tid som kändes som en evighet nådde vi toppen. Halleluja. Vi satt där i säkert en timme och åt matsäck och drack upp allt vatten vi hade med oss. Utsikten var helt otrolig.
Efteråt cyklade vi 7 km nerför med händerna i kramp på grund av styrkan som krävdes för att bromsa. Vi kom till en asfalterad landsväg som var typ den härligaste sträckan jag någonsin cyklat på. Min och Melkers kedja hoppade dock av i ett gupp, men guiden var på plats och lagade dem.
Vi mötte upp den andra gruppen och tog oss till ingången till en kanjon/ravin. Typ Grand Canyon fast i Kenya. Där skulle vi vandra i två timmar. Vi kände oss verkligen som världens äventyrare! Det var så sinnessjukt vackert och häftigt, tänk er filmen ”127 hours” typ… Vi klättrade uppför klippor, gick i forsande vatten och gyttja, kände på kokande källvatten uppvärmt av magma och promenerande i världens skyfall. Det var så otroligt mäktigt och coolt, dit ska jag definitivt tillbaks!
När vi var klara cyklade vi ytterligare 6 km till en anläggning med en varmvattenkälla.
Där bytte vi om till badkläder och njöt av att få mjuka upp våra ömma muskler i det varma vattnet.
Bussarna hämtade sedan upp oss och körde oss till vårt camp precis vid stranden till Lake Naivasha. Mitt, Fanny och Tulas tält låg en meter från elstängslet vid stranden, som var där för att skydda camparna från flodhästarna. Lake Naivasha är nämligen världens flodhäst-paradis. Vi duschade och tog oss sedan 500 meter till restaurangen som låg där. Där åt vi ”Kenyas bästa pizza” – aldrig har pizza smakat så gott som efter en dag som den. Vi var där länge och myste i soffor vid brasor och pustade ut. Ojojoj vad min kropp var slut.
Jag och Fanny satte oss sedan hos kenyanerna som har hand om vårt camp, mat etc. Vi drack chai-te med dem (chai-te dricks i Kenya som kaffe dricks i Sverige) och pratade. De sa att vi skulle komma dit klockan 06.00 nästa morgon så kunde de visa oss hur de lagar teet. Självklart kunde vi inte säga nej.
Vi somnade till ljudet av grymtandes flodhästar och kvittrandes fåglar, och gick flera gånger upp mitt i natten bland stjärnorna för att skymta nattdjuren i vattnet.
Klockan 06.00 ringde väckarklockan och det var minsann en utmaning att ta sig upp. Tillslut gick det, och vi vaknade till detta:
Vi drack chai-te, stekte omelett och pratade. Det var så trevligt så att vi blev kvar där till 07.30 då vår frukost serverades.
Det var världens lyx buffé verkligen – fattiga riddare, gröt, omelett, korv, bröd, frukt, stekta grönsaker, kaffe, te m.m.
Klockan 08.30 satte jag mig sedan i minibussen tillsammans med det första gänget som skulle rida. Vi var de ”ovana ryttarna”, men ack så entusiastiska!
Ridturen var som tagen ur en disneyfilm eller nåt. Jag fick två nya erfarenheter av ridningen. Vi fick rida helt fritt bland zebror, gnuer, giraffer och antiloper. Vi red i vattnet med pelikaner flygandes över oss, med solens strålar speglandes på havsytan. Det var så vackert och fruktansvärt roligt. Johan som aldrig suttit på en hästrygg tidigare sa att ridningen var den roligaste aktiviteten sedan vi kom till Kenya. Jag fick både prova på att trava och galoppera! Bilderna är tagna av en av guiderna som följde med oss och som var snäll nog och bar min kamera. När jag kollade igenom bilderna senare upptäckte jag att han tagit en massa bilder! :)
Den andra nya erfarenheten var att ramla av en stegrandes häst. Hmmm det var inte lika roligt… Jag fick först rida ”Hotspice”, en ganska knepig och egensinnig filur. I början gick det bra, men sedan blev hon lite tjurig. Hon började hoppa och flänga, och sedan var det min tur att flänga av. Hahaha utan att överdriva fick jag verkligen ett ögonblick av dödsångest, jag var helt säker på att jag skulle bli nertrampad. Men som tur var hoppade hon över mig och sprang iväg istället. Efter lite tårar (ja mitt ben blev blått) samlade jag mig och satte mig på hästryggen igen. Dock var Johan snäll och bytte häst med mig, så jag fick den gigantiska, lugna och snälla Jack Daniels. Stackars Johan fick bli ledd av en guide resten av turen för att Hotspice var för egensinnig och svår…
Utflykten var i alla fall mer än lyckad, och vi kommer absolut åka tillbaks dit och rida igen!
Vi åt lunch på campet och sedan åkte jag med den första bussen hem. Några som skulle rida alternativt åka båt på eftermiddagen stannade kvar en stund längre.
Sedan vi kom hem har jag packat upp, tvättat, duschat, ätit middag och nu sitter jag här. Jag har världens hög med plugg framför mig som jag inte ser fram emot. Lite sömn vore också skönt…
Hoppas alla har det bra, kram!